publicerad: 2015
barnkunskap
barn|kun·skap
substantiv
~en ~er barn kunskap
| Singular | |
|---|---|
| en barnkunskap | obestämd form |
| en barnkunskaps | obestämd form genitiv |
| barnkunskapen | bestämd form |
| barnkunskapens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| barnkunskaper | obestämd form |
| barnkunskapers | obestämd form genitiv |
| barnkunskaperna | bestämd form |
| barnkunskapernas | bestämd form genitiv |


