publicerad: 2015
barnkunskap
barn|kun·skap
substantiv
~en ~er barn kunskap
Singular | |
---|---|
en barnkunskap | obestämd form |
en barnkunskaps | obestämd form genitiv |
barnkunskapen | bestämd form |
barnkunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnkunskaper | obestämd form |
barnkunskapers | obestämd form genitiv |
barnkunskaperna | bestämd form |
barnkunskapernas | bestämd form genitiv |