publicerad: 2015
beblandelse
be·bland·else
substantiv
~n ~r • ⟨nedsätt.⟩ beblanda
Singular | |
---|---|
en beblandelse | obestämd form |
en beblandelses | obestämd form genitiv |
beblandelsen | bestämd form |
beblandelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beblandelser | obestämd form |
beblandelsers | obestämd form genitiv |
beblandelserna | bestämd form |
beblandelsernas | bestämd form genitiv |