SAOL SO SAOB Alla tre SAOL Svenska Akademiens ordlista publicerad: 2015 befälbe·fäl [‑fä´l] substantiv ~et; pl. ~ 1 ställning som överordnad: föra befäl2 befälsperson – I sammansättn. befäls-, ngn gång befäl-; alla sådana sammansättn. hör till befäl 1.Singularett befälobestämd formett befälsobestämd form genitivbefäletbestämd formbefäletsbestämd form genitivPluralbefälobestämd formbefälsobestämd form genitivbefälenbestämd formbefälensbestämd form genitiv SAOL Alfabetisk lista befrämjare subst. befukta verb befuktning subst. befuktningsaggregat subst. befullmäktiga verb befäl subst. befälhavande adj. befälhavare subst. befälselev subst. befälsföring subst. befälsnivå subst. Till alla ordböcker
