publicerad: 2015
befallningsman
be·fall·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • i äldre tid: länsman; fogde
Singular | |
---|---|
en befallningsman | obestämd form |
en befallningsmans | obestämd form genitiv |
befallningsmannen | bestämd form |
befallningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
befallningsmän | obestämd form |
befallningsmäns | obestämd form genitiv |
befallningsmännen | bestämd form |
befallningsmännens | bestämd form genitiv |