publicerad: 2015
befara
1be·fara
verb
~de ~t • frukta
Finita former | |
---|---|
befarar | presens aktiv |
befaras | presens passiv |
befarade | preteritum aktiv |
befarades | preteritum passiv |
befara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att befara | infinitiv aktiv |
att befaras | infinitiv passiv |
har/hade befarat | supinum aktiv |
har/hade befarats | supinum passiv |
Presens particip | |
befarande | |
Perfekt particip | |
en befarad + substantiv | |
ett befarat + substantiv | |
den/det/de befarade + substantiv |
2be·fara
verb
befor, befarit, befaren befaret befarna, pres. befar • fara på el. över
Finita former | |
---|---|
befar | presens aktiv |
befars (befares) | presens passiv |
befor | preteritum aktiv |
befors | preteritum passiv |
befar | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att befara | infinitiv aktiv |
att befaras | infinitiv passiv |
har/hade befarit | supinum aktiv |
har/hade befarits | supinum passiv |
Presens particip | |
befarande | |
Perfekt particip | |
en befaren + substantiv | |
ett befaret + substantiv | |
den/det/de befarna + substantiv |