publicerad: 2015
befara
1be·fara
verb
~de ~t • frukta
| Finita former | |
|---|---|
| befarar | presens aktiv |
| befaras | presens passiv |
| befarade | preteritum aktiv |
| befarades | preteritum passiv |
| befara | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att befara | infinitiv aktiv |
| att befaras | infinitiv passiv |
| har/hade befarat | supinum aktiv |
| har/hade befarats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| befarande | |
| Perfekt particip | |
| en befarad + substantiv | |
| ett befarat + substantiv | |
| den/det/de befarade + substantiv | |
2be·fara
verb
befor, befarit, befaren befaret befarna, pres. befar • fara på el. över
| Finita former | |
|---|---|
| befar | presens aktiv |
| befars (befares) | presens passiv |
| befor | preteritum aktiv |
| befors | preteritum passiv |
| befar | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att befara | infinitiv aktiv |
| att befaras | infinitiv passiv |
| har/hade befarit | supinum aktiv |
| har/hade befarits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| befarande | |
| Perfekt particip | |
| en befaren + substantiv | |
| ett befaret + substantiv | |
| den/det/de befarna + substantiv | |


