publicerad: 2015
belägga
be·lägga
verb
belade, belagt, belagd n. belagt, pres. belägger 1 bevisa2 ta upp plats i3 belasta; belägga ngn med (yrkesförbud) låta ngn drabbas av4 förse med täckande lager
Finita former | |
---|---|
belägger | presens aktiv |
beläggs (belägges) | presens passiv |
belade | preteritum aktiv |
belades | preteritum passiv |
belägg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att belägga | infinitiv aktiv |
att beläggas | infinitiv passiv |
har/hade belagt | supinum aktiv |
har/hade belagts | supinum passiv |
Presens particip | |
beläggande | |
Perfekt particip | |
en belagd + substantiv | |
ett belagt + substantiv | |
den/det/de belagda + substantiv |