publicerad: 2015
belägra
be·lägra
verb
~de ~t • ⟨mil.⟩ belägra en stad
| Finita former | |
|---|---|
| belägrar | presens aktiv |
| belägras | presens passiv |
| belägrade | preteritum aktiv |
| belägrades | preteritum passiv |
| belägra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att belägra | infinitiv aktiv |
| att belägras | infinitiv passiv |
| har/hade belägrat | supinum aktiv |
| har/hade belägrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| belägrande | |
| Perfekt particip | |
| en belägrad + substantiv | |
| ett belägrat + substantiv | |
| den/det/de belägrade + substantiv | |


