publicerad: 2015
belägrare
be·lägr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. belägrarna belägra
Singular | |
---|---|
en belägrare | obestämd form |
en belägrares | obestämd form genitiv |
belägraren | bestämd form |
belägrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
belägrare | obestämd form |
belägrares | obestämd form genitiv |
belägrarna | bestämd form |
belägrarnas | bestämd form genitiv |