publicerad: 2015
belamra
be·lamra
[‑lam´ra]
verb
~de ~t • ta upp mycket plats i: skrivbordet var belamrat av pappershögar
| Finita former | |
|---|---|
| belamrar | presens aktiv |
| belamras | presens passiv |
| belamrade | preteritum aktiv |
| belamrades | preteritum passiv |
| belamra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att belamra | infinitiv aktiv |
| att belamras | infinitiv passiv |
| har/hade belamrat | supinum aktiv |
| har/hade belamrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| belamrande | |
| Perfekt particip | |
| en belamrad + substantiv | |
| ett belamrat + substantiv | |
| den/det/de belamrade + substantiv | |


