publicerad: 2015
belacka
be·lacka
verb
~de ~t • ⟨åld.⟩ förtala; smäda
| Finita former | |
|---|---|
| belackar | presens aktiv |
| belackas | presens passiv |
| belackade | preteritum aktiv |
| belackades | preteritum passiv |
| belacka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att belacka | infinitiv aktiv |
| att belackas | infinitiv passiv |
| har/hade belackat | supinum aktiv |
| har/hade belackats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| belackande | |
| Perfekt particip | |
| en belackad + substantiv | |
| ett belackat + substantiv | |
| den/det/de belackade + substantiv | |


