publicerad: 2015
benrest
ben|rest
substantiv
~en ~er • mest i pl. ben 1 rest
Singular | |
---|---|
en benrest | obestämd form |
en benrests | obestämd form genitiv |
benresten | bestämd form |
benrestens | bestämd form genitiv |
Plural | |
benrester | obestämd form |
benresters | obestämd form genitiv |
benresterna | bestämd form |
benresternas | bestämd form genitiv |