publicerad: 2015
berättigande
be·rätt·ig·ande
substantiv
~t • ha sitt berättigande vara berättigad
| Singular | |
|---|---|
| ett berättigande | obestämd form |
| ett berättigandes | obestämd form genitiv |
| berättigandet | bestämd form |
| berättigandets | bestämd form genitiv |


