publicerad: 2015
berg
berg
substantiv
~et; pl. ~ • naturlig höjd; bildl. stor mängd – I sammansättn. berg- el. bergs-, ngn gång berga-.
Singular | |
---|---|
ett berg | obestämd form |
ett bergs | obestämd form genitiv |
berget | bestämd form |
bergets | bestämd form genitiv |
Plural | |
berg | obestämd form |
bergs | obestämd form genitiv |
bergen | bestämd form |
bergens | bestämd form genitiv |