publicerad: 2015
bergsrygg
bergs|rygg
substantiv
~en ~ar • till rygg 2 berg
Singular | |
---|---|
en bergsrygg | obestämd form |
en bergsryggs | obestämd form genitiv |
bergsryggen | bestämd form |
bergsryggens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bergsryggar | obestämd form |
bergsryggars | obestämd form genitiv |
bergsryggarna | bestämd form |
bergsryggarnas | bestämd form genitiv |