publicerad: 2015
besinna
be·sinna
verb
~de ~t • tänka på, betänka
| Finita former | |
|---|---|
| besinnar | presens aktiv |
| besinnas | presens passiv |
| besinnade | preteritum aktiv |
| besinnades | preteritum passiv |
| besinna | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att besinna | infinitiv aktiv |
| att besinnas | infinitiv passiv |
| har/hade besinnat | supinum aktiv |
| har/hade besinnats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| besinnande | |
| Perfekt particip | |
| en besinnad + substantiv | |
| ett besinnat + substantiv | |
| den/det/de besinnade + substantiv | |
besinna sig
• tänka sig för; lugna sigOrdform(er) besinna sig


