publicerad: 2015
betablockerare
beta|block·er·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑blockerarna • medicin som dämpar hjärtverksamheten
Singular | |
---|---|
en betablockerare | obestämd form |
en betablockerares | obestämd form genitiv |
betablockeraren | bestämd form |
betablockerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
betablockerare | obestämd form |
betablockerares | obestämd form genitiv |
betablockerarna | bestämd form |
betablockerarnas | bestämd form genitiv |