publicerad: 2015
bett
bett
substantiv
~et; pl. ~ • hugg av tänder; tanduppsättning; vara på bettet ⟨vard.⟩ vara i högform, vara full av energi
Singular | |
---|---|
ett bett | obestämd form |
ett betts | obestämd form genitiv |
bettet | bestämd form |
bettets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bett | obestämd form |
betts | obestämd form genitiv |
betten | bestämd form |
bettens | bestämd form genitiv |