publicerad: 2015
bigning
big·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨boktr.⟩ markering av ställe där papp och kartong kan böjas
Singular | |
---|---|
en bigning | obestämd form |
en bignings | obestämd form genitiv |
bigningen | bestämd form |
bigningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bigningar | obestämd form |
bigningars | obestämd form genitiv |
bigningarna | bestämd form |
bigningarnas | bestämd form genitiv |