publicerad: 2015
björninna
björn·inna
[‑in`a]
substantiv
~n björninnor • ⟨åld.⟩ björnhona
Singular | |
---|---|
en björninna | obestämd form |
en björninnas | obestämd form genitiv |
björninnan | bestämd form |
björninnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
björninnor | obestämd form |
björninnors | obestämd form genitiv |
björninnorna | bestämd form |
björninnornas | bestämd form genitiv |