publicerad: 2015
bländning
bländ·ning
substantiv
~en ~ar • till blända 1,2
Singular | |
---|---|
en bländning | obestämd form |
en bländnings | obestämd form genitiv |
bländningen | bestämd form |
bländningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bländningar | obestämd form |
bländningars | obestämd form genitiv |
bländningarna | bestämd form |
bländningarnas | bestämd form genitiv |