publicerad: 2015
blindering
blind·er·ing
substantiv
~en ~ar 1 vitrappad försänkning i muryta2 skydd mot eldgivning t.ex. för markörer på skjutbana
Singular | |
---|---|
en blindering | obestämd form |
en blinderings | obestämd form genitiv |
blinderingen | bestämd form |
blinderingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blinderingar | obestämd form |
blinderingars | obestämd form genitiv |
blinderingarna | bestämd form |
blinderingarnas | bestämd form genitiv |