publicerad: 2015
blindering
blind·er·ing
substantiv
~en ~ar 1 vitrappad försänkning i muryta2 skydd mot eldgivning t.ex. för markörer på skjutbana
| Singular | |
|---|---|
| en blindering | obestämd form |
| en blinderings | obestämd form genitiv |
| blinderingen | bestämd form |
| blinderingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| blinderingar | obestämd form |
| blinderingars | obestämd form genitiv |
| blinderingarna | bestämd form |
| blinderingarnas | bestämd form genitiv |


