publicerad: 2015
blindhund
blind|hund
substantiv
~en ~ar • hund som leder blinda
Singular | |
---|---|
en blindhund | obestämd form |
en blindhunds | obestämd form genitiv |
blindhunden | bestämd form |
blindhundens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blindhundar | obestämd form |
blindhundars | obestämd form genitiv |
blindhundarna | bestämd form |
blindhundarnas | bestämd form genitiv |