publicerad: 2015
bockhorn
bock|horn
substantiv
~et; pl. ~ • till bock 1 horn 1
Singular | |
---|---|
ett bockhorn | obestämd form |
ett bockhorns | obestämd form genitiv |
bockhornet | bestämd form |
bockhornets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bockhorn | obestämd form |
bockhorns | obestämd form genitiv |
bockhornen | bestämd form |
bockhornens | bestämd form genitiv |