publicerad: 2015
bohuslänning
bohus|länn·ing
el. bohus|län·ing
substantiv
~en ~ar • mansperson från Bohuslän
Singular | |
---|---|
en bohuslänning (en bohusläning) | obestämd form |
en bohuslännings (en bohuslänings) | obestämd form genitiv |
bohuslänningen (bohusläningen) | bestämd form |
bohuslänningens (bohusläningens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
bohuslänningar (bohusläningar) | obestämd form |
bohuslänningars (bohusläningars) | obestämd form genitiv |
bohuslänningarna (bohusläningarna) | bestämd form |
bohuslänningarnas (bohusläningarnas) | bestämd form genitiv |