publicerad: 2015
borgare
borg·are
[bår`j‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. borgarna 1 ⟨åld.⟩ invånare i stad2 borgerlig politiker
Singular | |
---|---|
en borgare | obestämd form |
en borgares | obestämd form genitiv |
borgaren | bestämd form |
borgarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
borgare | obestämd form |
borgares | obestämd form genitiv |
borgarna | bestämd form |
borgarnas | bestämd form genitiv |