publicerad: 2015
borgarbracka
borg·ar|bracka
substantiv
~n ‑brackor • ⟨åld., nedsätt.⟩ trångsynt borgare
Singular | |
---|---|
en borgarbracka | obestämd form |
en borgarbrackas | obestämd form genitiv |
borgarbrackan | bestämd form |
borgarbrackans | bestämd form genitiv |
Plural | |
borgarbrackor | obestämd form |
borgarbrackors | obestämd form genitiv |
borgarbrackorna | bestämd form |
borgarbrackornas | bestämd form genitiv |