SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
brist
brist substantiv ~en ~er knappast pl.; ​o­tillräcklig till­gång: ​brist på mato­tillräcklig standard, o­tillräcklighet: ​brister i brand­säkerheten​ – Nästan alla sammansättn. med brist- hör till brist 1.
Singular
en bristobestämd form
en bristsobestämd form genitiv
bristenbestämd form
bristensbestämd form genitiv
Plural
bristerobestämd form
bristersobestämd form genitiv
bristernabestämd form
bristernasbestämd form genitiv