publicerad: 2015
bristtillstånd
brist|till·stånd
substantiv
~et; pl. ~ • till brist 1,2 tillstånd 1
Singular | |
---|---|
ett bristtillstånd | obestämd form |
ett bristtillstånds | obestämd form genitiv |
bristtillståndet | bestämd form |
bristtillståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bristtillstånd | obestämd form |
bristtillstånds | obestämd form genitiv |
bristtillstånden | bestämd form |
bristtillståndens | bestämd form genitiv |