publicerad: 2015
bronk
bronk
[bråŋ´k]
substantiv
~en ~er • mest i pl.; förgrening från luftstrupe, luftrör
Singular | |
---|---|
en bronk | obestämd form |
en bronks | obestämd form genitiv |
bronken | bestämd form |
bronkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bronker | obestämd form |
bronkers | obestämd form genitiv |
bronkerna | bestämd form |
bronkernas | bestämd form genitiv |