publicerad: 2015
brotta
brotta
[bråt`a]
verb
~de ~t • tills. med ner:
Finita former | |
---|---|
brottar | presens aktiv |
brottas | presens passiv |
brottade | preteritum aktiv |
brottades | preteritum passiv |
brotta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att brotta | infinitiv aktiv |
att brottas | infinitiv passiv |
har/hade brottat | supinum aktiv |
har/hade brottats | supinum passiv |
Presens particip | |
brottande |
brotta ner
• tvinga ner motståndare på knäna el. ryggen i brottningsmatchInfinita former att brotta ner infinitiv aktiv Presens particip nerbrottande