publicerad: 2015
brottmål
brott|mål
substantiv
~et; pl. ~ • till brott 1 och mål 4; mots. tvistemål
Singular | |
---|---|
ett brottmål | obestämd form |
ett brottmåls | obestämd form genitiv |
brottmålet | bestämd form |
brottmålets | bestämd form genitiv |
Plural | |
brottmål | obestämd form |
brottmåls | obestämd form genitiv |
brottmålen | bestämd form |
brottmålens | bestämd form genitiv |