publicerad: 2015
bruksdisponent
bruks|dis·pon·ent
substantiv
~en ~er • till bruk 3 och disponent 1
Singular | |
---|---|
en bruksdisponent | obestämd form |
en bruksdisponents | obestämd form genitiv |
bruksdisponenten | bestämd form |
bruksdisponentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bruksdisponenter | obestämd form |
bruksdisponenters | obestämd form genitiv |
bruksdisponenterna | bestämd form |
bruksdisponenternas | bestämd form genitiv |