publicerad: 2015
brytningspunkt
bryt·nings|punkt
substantiv
~en ~er • till brytning 5 punkt 1
Singular | |
---|---|
en brytningspunkt | obestämd form |
en brytningspunkts | obestämd form genitiv |
brytningspunkten | bestämd form |
brytningspunktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brytningspunkter | obestämd form |
brytningspunkters | obestämd form genitiv |
brytningspunkterna | bestämd form |
brytningspunkternas | bestämd form genitiv |