publicerad: 2015
buntmakare
bunt|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna • ⟨åld.⟩ körsnär
Singular | |
---|---|
en buntmakare | obestämd form |
en buntmakares | obestämd form genitiv |
buntmakaren | bestämd form |
buntmakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
buntmakare | obestämd form |
buntmakares | obestämd form genitiv |
buntmakarna | bestämd form |
buntmakarnas | bestämd form genitiv |