SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
döma
döma [döm`a] verb dömde dömt • av­kunna dom; vara domare
Finita former
dömerpresens aktiv
döms (dömes)presens passiv
dömdepreteritum aktiv
dömdespreteritum passiv
dömimperativ aktiv
Infinita former
att dömainfinitiv aktiv
att dömasinfinitiv passiv
har/hade dömtsupinum aktiv
har/hade dömtssupinum passiv
Presens particip
dömande
Perfekt particip
en dömd + substantiv
ett dömt + substantiv
den/det/de dömda + substantiv
den dömde + maskulint substantiv
döma bort • ⟨vard.⟩ förklara o­giltig: ​domaren dömde bort målet
Infinita formeratt döma bortinfinitiv aktivPresens participbortdömandePerfekt participen bortdömd + substantivett bortdömt + substantivden/det/de bortdömda + substantivden bortdömde + maskulint substantiv
döma ut 1 av­ge som juridiskt ut­slag: ​döma ut el. utdöma böter2 förklara o­användbar el. farlig: ​brand­myndigheterna dömde ut el. ut­dömde lokalen
Infinita formeratt döma utinfinitiv aktivPresens participutdömandePerfekt participen utdömd + substantivett utdömt + substantivden/det/de utdömda + substantivden utdömde + maskulint substantiv