publicerad: 2015
deklinera
de·klin·era
verb
~de ~t 1 förfalla, gå utför2 böja substantiv el. adjektiv3 avvika från riktningen till polen el. från himmelsekvatorn – Jfr deklination.
Finita former | |
---|---|
deklinerar | presens aktiv |
deklinerade | preteritum aktiv |
deklinera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att deklinera | infinitiv aktiv |
har/hade deklinerat | supinum aktiv |
Presens particip | |
deklinerande |