publicerad: 2015
diktare
dikt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. diktarna • särsk. till dikta 1
Singular | |
---|---|
en diktare | obestämd form |
en diktares | obestämd form genitiv |
diktaren | bestämd form |
diktarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diktare | obestämd form |
diktares | obestämd form genitiv |
diktarna | bestämd form |
diktarnas | bestämd form genitiv |