publicerad: 2015
diktat
dikt·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • påtvingad lösning, påbud
Singular | |
---|---|
ett diktat | obestämd form |
ett diktats | obestämd form genitiv |
diktatet | bestämd form |
diktatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
diktat | obestämd form |
diktats | obestämd form genitiv |
diktaten | bestämd form |
diktatens | bestämd form genitiv |