publicerad: 2015
disharmoniera
dis·harm·oni·era
verb
~de ~t • inte harmoniera, brista i harmoni; stå i strid med
Finita former | |
---|---|
disharmonierar | presens aktiv |
disharmonierade | preteritum aktiv |
disharmoniera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att disharmoniera | infinitiv aktiv |
har/hade disharmonierat | supinum aktiv |
Presens particip | |
disharmonierande |