publicerad: 2015
disjunktion
dis·junkt·ion
substantiv
~en ~er • förhållande mellan disjunkta begrepp
Singular | |
---|---|
en disjunktion | obestämd form |
en disjunktions | obestämd form genitiv |
disjunktionen | bestämd form |
disjunktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
disjunktioner | obestämd form |
disjunktioners | obestämd form genitiv |
disjunktionerna | bestämd form |
disjunktionernas | bestämd form genitiv |