publicerad: 2015
dissimilation
dis·sim·il·at·ion
substantiv
~en ~er • till dissimilera 1,2
Singular | |
---|---|
en dissimilation | obestämd form |
en dissimilations | obestämd form genitiv |
dissimilationen | bestämd form |
dissimilationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dissimilationer | obestämd form |
dissimilationers | obestämd form genitiv |
dissimilationerna | bestämd form |
dissimilationernas | bestämd form genitiv |