publicerad: 2015
dissimilera
dis·sim·il·era
verb
~de ~t 1 förändra språkljud till olikhet med ett närbeläget ljud2 bryta ner organiska ämnen till enklare ämnen – Jfr dissimilation.
Finita former | |
---|---|
dissimilerar | presens aktiv |
dissimileras | presens passiv |
dissimilerade | preteritum aktiv |
dissimilerades | preteritum passiv |
dissimilera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att dissimilera | infinitiv aktiv |
att dissimileras | infinitiv passiv |
har/hade dissimilerat | supinum aktiv |
har/hade dissimilerats | supinum passiv |
Presens particip | |
dissimilerande | |
Perfekt particip | |
en dissimilerad + substantiv | |
ett dissimilerat + substantiv | |
den/det/de dissimilerade + substantiv |