publicerad: 2015
dissociera
dis·soci·era
verb
~de ~t • sönderdela ämne, t.ex. genom elektrolys; avskilja, lösgöra
Finita former | |
---|---|
dissocierar | presens aktiv |
dissocieras | presens passiv |
dissocierade | preteritum aktiv |
dissocierades | preteritum passiv |
dissociera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att dissociera | infinitiv aktiv |
att dissocieras | infinitiv passiv |
har/hade dissocierat | supinum aktiv |
har/hade dissocierats | supinum passiv |
Presens particip | |
dissocierande | |
Perfekt particip | |
en dissocierad + substantiv | |
ett dissocierat + substantiv | |
den/det/de dissocierade + substantiv |