publicerad: 2015
distraktion
dis·trakt·ion
substantiv
~en ~er • förströelse; tankspriddhet
Singular | |
---|---|
en distraktion | obestämd form |
en distraktions | obestämd form genitiv |
distraktionen | bestämd form |
distraktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
distraktioner | obestämd form |
distraktioners | obestämd form genitiv |
distraktionerna | bestämd form |
distraktionernas | bestämd form genitiv |