publicerad: 2015
distrahera
dis·trah·era
verb
~de ~t • förströ; göra förströdd; störa; jfr distraktion
| Finita former | |
|---|---|
| distraherar | presens aktiv |
| distraheras | presens passiv |
| distraherade | preteritum aktiv |
| distraherades | preteritum passiv |
| distrahera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att distrahera | infinitiv aktiv |
| att distraheras | infinitiv passiv |
| har/hade distraherat | supinum aktiv |
| har/hade distraherats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| distraherande | |
| Perfekt particip | |
| en distraherad + substantiv | |
| ett distraherat + substantiv | |
| den/det/de distraherade + substantiv | |


