publicerad: 2015
egocentriker
ego·centr·ik·er
[‑sen´trik‑]
substantiv
~n; pl. ~ • till egocentrisk
Singular | |
---|---|
en egocentriker | obestämd form |
en egocentrikers | obestämd form genitiv |
egocentrikern | bestämd form |
egocentrikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
egocentriker | obestämd form |
egocentrikers | obestämd form genitiv |
egocentrikerna | bestämd form |
egocentrikernas | bestämd form genitiv |