publicerad: 2015
empiriker
em·pir·ik·er
[‑pi´r‑]
substantiv
~n; pl. ~ empiri
Singular | |
---|---|
en empiriker | obestämd form |
en empirikers | obestämd form genitiv |
empirikern | bestämd form |
empirikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
empiriker | obestämd form |
empirikers | obestämd form genitiv |
empirikerna | bestämd form |
empirikernas | bestämd form genitiv |