publicerad: 2015
encefalit
en·cefal·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • hjärninflammation
Singular | |
---|---|
en encefalit | obestämd form |
en encefalits | obestämd form genitiv |
encefaliten | bestämd form |
encefalitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
encefaliter | obestämd form |
encefaliters | obestämd form genitiv |
encefaliterna | bestämd form |
encefaliternas | bestämd form genitiv |